Your browser does unfortunately not support Web standards, and this Web site looks MUCH better in a Web standards compliant browser, although the content is still accessible to any browser or Internet capable device.

---

• Home
• Pictures
• Games
• E-mail
• Résumé

Tower Creek förgreningen

Bakgrund

Spelgruppen

Visa mer information om spelgruppen

Jag trivs väldigt bra att lira med Dahlman, Robban och Daniel. De är några av mina bästa vänner och enormt kreativa och fantasirika. Deras erfarenhet av den här typen av spel är mer begränsad än min egen, men deras intresse är stort.

Spelomgång #1

Introduktion

2006-07-19

Vi valde att spela Tower Creek Branch, staden finns detaljerad som exempel #3 på hur man skapar städer i reglerna. Jag valde staden för att spelarna visade tecken på att vilja ha lite övernaturligt i kampanjen och gärna mer påtagliga demoner. Då jag och Daniel tidigare lirade Dogs in the Vineyard hade vi knappt något övernaturligt alls och demoner var bara något man talade om.

Vi har glömt bort då vi spelade, men Robban tror det kan ha varit 2006-07-19, en onsdagkväll, så vi kör på det. Vi träffades i alla fall hemma hos Dahlman för att spela tillsammans och vi hade möjlighet att fortsätta kvällen efter om det skulle behövas, vilket var troligt.

Karaktärerna

Allt gick bra vad gäller karaktärsskapandet, även om jag tycker det är svårt att summera bakgrunden och miljön i spelet, så den biten brukar ta en stund för nykomlingar. De skapade tre fina karaktärer. Dahlman valde, inte oväntat alls, att skapa en karaktär med komplicerad historia. Robban valde, inte heller oväntat, en välbalanserad karaktär och Daniel chockade knappast heller med att välja komplicerat umgänge som sin karaktärs bakgrund.

Alla hjälptes åt och trivdes med att bolla ideer för egenskaper fram och tillbaks mellan varandra. Det diskuterades också att de ville att det övernaturliga, i form av demoner, skulle vara mer fysikst påtagligt, även om det var ont om egenskaper som bestyrkte detta.

Invigningarna

Vi fick till tre riktigt bra invigningskonflikter. Daniels Broder Joel drev en demon ur en flicka, Dahlmans Broder Bonzi märkte att han fortfarande skäms för att ha varit slav och har svårt för att stå upp emot vita och Robbans Broder Cyrus lärde sig stå upp emot sina gelikar under en konfrontation med en annan blivande väktare.

Visa Broder Joels rollformulär

Visa Broder Bonzi rollformulär

Visa Broder Cyrus rollformulär

Berättelsen

Välkommna till Tower Creek

Br. Cyrus, Br. Joel och Br. Bonzi red från templet i Bridal Falls City genom den vackra naturen, bergen synliga på alla sidor runt dem, solen högt stående på den absolut klarblå himlen och knappast ett moln på himlen. De pendlade mellan mod i sinnet för att profeterna och de forntida av tron visat sin tillit i dem och välsignat dem som Guds vakthundar, till att tvivla på att de ska kunna fylla rollen som väktare.

Den första församling de skulle besöka var den lilla staden Tower Creek, inte mer än en halv dagsritt från Bridal Falls. De hade postsäcken med sig och begav sig genast hem till steward Hezekiah för att lämna över posten och höra hur det står till i hans förgrening?

Broder Cyrus blev mäkta irriterad över hur hans moster, Syster Bethia, betedde sig under kvällens middag. Det ledde till att Br. Cyrus och Sr. Bethia hade ett stort gräl som slutade med att Sr. Bethia enkelt snäste av Br. Cyrus.

Br. Bonzi försökte istället att prata med den undanskyfflade Sr. Edie, Br. Hezekiahs andra fru. Sr. Edie sprang alla ärenden och tog hand om det mesta arbetet så att Sr. Bethia kunde fånga sin makes uppmärksamhet till fullo. Br. Bonzi smög ut i köket efter Sr. Edie och försökte få ur henne varför situationen i familjen var så angsträngd, men han blev lätt utföst och ombedd att lämna henne ifred.

En dödfödd son och en ofruktbar kvinna

Nästa morgon blir frukosten avbruten av en upprörd pojke som var skickad för att hämta Br. Hezekiah då Sr. Althea hade fått en dödfödd son. Sr. Althea visade sig vara Br. Joels kusin och hon fick sin vilja igenom att få sin son döpt, då "han skulle inte vara död! Han förtjänar ett namn. Så Br. Josiah blev både döpt och begraven på samma dag.

Efter att ha pressat Br. Hezekiah på vad som egentligen pågår i hans stad, då dödfödseln visar på tydliga tecken av svartkonst, så talar Br. Hezekiah om att han bara vill ha väktarnas hjälp med att välsigna Sr. Edie, då hon är ofruktbar...

Återkoppling

Jag tog nog för givet att Dahlman och Robban omedelbart förstod konceptet gällande "Say 'Yes' or roll the dice". Dvs. att de konflikter vi spelar i Dogs är konflikter pga. att de är intressanta. Invigningarna gick så bra att jag glömde bort att de fortfarande var nya till systemet och då jag själv inte är någon veteran så gick det lite snett.

Det som hände är att vi hade ett flertal argument mellan Br. Cyrus och Sr. Bethia å ena sidan och Br. Bonzi och Sr. Edie å andra sidan. Jag satt och trodde att Robban och Dahlman hade kul, medans de i själva verket tyckte spelet kändes precis som gamla D&D och ett evigt jagandes efter information. Hade jag bara eskalerat som man bör som Dogs spelledare, så hade det löst sig.

Tyvärr slutade det istället med att Robban och Dahlman var missnöjda med spelet, medans jag och Daniel hade roligt. Dock blev ju slutbetyget påverkat då halva gruppen inte hade kul, eller förstod spelet helt.

Vi bestämde oss för att spela igen nästa kväll, men det gick inte pga. av min förbenade migrän. Uppehållet blev väldigt långt och Robert misste allt intresse för rollspel under tiden och hoppade av.

Karaktärerna

Som ni kan se från deras rollformulär blev det väldigt lite Fallout under omgången. Det är något jag själv får ta på mig, då de inte förstod att ta Fallout tidigt och ofta, särskilt innan en konflikt eskalerar iväg för mycket.

Visa Broder Joels rollformulär

Visa Broder Bonzi rollformulär

Visa Broder Cyrus rollformulär

Spelomgång #2

Introduktion

2006-11-02

Så var det äntligen dags igen. Dahlman, Daniel och jag träffades hemma hos Dahlman för att spela fortsättningen på Tower Creek och förhoppningsvis lära känna systemet lite bättre. Innan spelomgången satte igång så repeterade vi spelets struktur och vad för ansvar vi alla hade för att driva storyn mot konflikt. Jag gick också högt igenom hur man agerar spelledare i Dogs och vi diskuterade förr omgångens misstag.

Berättelsen

Ett gräl eskalar ur kontroll!

Br. Cyrus hade sett nog, han var inte ännu beredd att hantera både svartkonst och mord, utan red i snabb fart tillbaks mot templet i Bridal Falls City.

Br. Joel valde istället att ta ut sin ilska på Br. Hezekiah och anklagade honom för att vara orsaken till detta elände, "Om Gud hade velat att Br. Hezekiah skulle ha två fruar så hade Sr. Edie blivit gravid!" Br. Bonzie höll inte med och tog Br. Joel åt sidan för att diskutera situation två väktare emellan.

Br. Bonzi tyckte att de skulle tala med fruarna igen innan de tog något beslut, medans Br. Joel var redo att ta embätet ifrån steward Hezekiah. Under det heta grälet så slår Br. Bonzi sin käpp i Br. Joels fot, i stridens hetta så glömde Br. Bonzi att hans käpp är sylvass och Br. Joels adrenalin pumpade så hårt att han inte märkte skadan förrän han gav upp grälet och svimmade av blodförlusten. Han sko svämmade över med blod då hans kropp slog i backen.

Lyckligtvis räddade Br. Bonzi livet på sin kollega, men svor att försöka hålla sig till sin ideologi som pacifist. Br. Joel är tyvärr halt som följd av skadan.

På väg tillbaks till Br. Hezekiahs hus, stöter Br. Bonzi på sin adoptivbror, Br. Cyrus Wells, vice sheriff i Tower Creek. Br. Cyrus vill ha hjälp av Br. Bonzi med att välsigna hans giftermål, då han inte var säker på att Sr. Wilhelmina, som vigde dem, hade rätt att göra detta. Hans fru visar sig vara samma Sr. Edie som är gift med Br. Hezekiah!

Br. Bonzi vill att Br. Cyrus genast ger upp sin auktoritet som vice sheriff, men Br. Cyrus argumenterar att Br. Bonzi bara är avundsjuk på hans fru. I bråket som uppstår säger Br. Cyrus att han förstår varför Br. Bonzi var förslavad. Br. Bonzi tvingar dock sin bror att ge upp sheriffbrickan och får Sheriffen, Br. Aaron, att spärra in Br. Cyrus tills vidare.

En attack under natten

"Så du kunde inte lämna mitt liv ifre?!" väste Sr. Edie efter hon missat Br. Bonzis huvud med en hårsmån med en köttyxa. Hon överrumplade Br. Bonzi sent en kväll på väg till dasset. Trots att det var en vindstilla natt så flög Sr. Edies hår som om hon stod mitt i en storm och hennes ögon glödde röda och fingrarna slutade i långa svarta klor. Hon visade sig vara för mycket för Br. Bonzi.

Br. Joel låg och i sin säng och sov när Br. Bonzi blodig och tydligt upprörd slänger sig över honom i sängen och talar om att hans adoptivbror, Br. Cyrus, är gift med Sr. Edie och att hon är besatt av en demon. När han säger detta viner en köttyxa genom Br. Bonzis nacke och hans huvud landar på kudden brevid Br. Joel!

Hämnd och en galen violinist

Sr. Edie börjar slåss med Br. Joel och Br. Bonzis ande spelade sin Stradivarius violin i en vansinnig takt till deras handgemäng. Då Sr. Edie lyckas nagla fast Br. Joel i väggen passar hon på att fly ut i natten.

Br. Joel kommer snabbt till sina sinnen och far ut i natten sökandes efter Sr. Edie. Han fångar till slut in henne då hon försöker smita in under ett hus. Då vi lämnade Tower Creek hade han sin oskpiska surrad runt benet på Sr. Edie och hon vände sig sakta emot honom...

Återkoppling

Vilken omgång! Såhär ska det se ut. Vi hade fruktansvärt kul och allt klickade. Vi bekantade oss allihop med systemet igen och alla lärde sig hur Raises, Sees och Fallout bör hanteras. Vi upptäckte också hur spännande konflikter med bra Stakes är. Om det som står på spel är intressant oavsett vem som vinner en konflikt, så finns det egentligen inga förlorare. Konflikten mellan Br. Bonzi och Br. Joel som vi öppnade spelet med kunde inte ha varit bättre och att få rulla över till en konflikt där Br. Bonzi måste rädda livet på Br. Joel var nästan poetiskt!

Karaktärerna

Ni kan själva se att det blev betydligt mer Fallout den här gången. Det blir ju också fler konflikter per karaktär när det bara var två istället för tre spelare den här gången. Det blev dock mycket negativ Fallout, men då det berättigade händelserna i vår berättelse var vi alla enormt nöjda.

Visa Broder Joels rollformulär

Visa Broder Bonzi rollformulär

Spelomgång #3

Introduktion

Visa mer information om Lars

Så Robban hade lämnat oss, men vår kompis Lars ville varja med och spela istället. Vi har spelat tillsammans sen första början och hans energi och inlevelse är alltid uppskattad runt spelbordet. Det skulle bli kul att vara fyra spelare igen.

Karaktärerna

Så det var dags att skapa några nya karaktärer. Dahlman hade misst Br. Bonzi förra omgången och Lars behövde skapa en ny han också. Det gick som vanligt bra, men att Dahlman skapade en kvinnlig karaktär, vilket normalt varit tabu i vår spelgrupp, fick oss genast att visa vilka nördar vi är och födde alla möjliga dåliga skämt. Att Dahlmans karaktär Syster Caren också var en före detta prostituerad, lesbisk och gift hjälpte knappast. Lars skapade en actionhjälte i vanlig tappning, men det passar honom, så jag klagar inte.

Tyvärr blev nog Dahlman frustrerad av Larsas retsamma kommentarer och bestämde sig för att betala tillbaks under spelets gång. Jag erkänner att jag skrattade med i Larsas skämt, då det var helt oundvikligt. Jag tror Daniel också fick sig ett skratt, men han var vid det här laget sugen på att komma igång med spelet.

Invigningarna

Lars karaktär Broder Jesus invigdes först. Hans scen såg honom försöka lära sig att lösa en konflikt utan att ta till våld, något som han tycker ha lärt sig, men det var ett riktigt gränsfall. Mycket bra konflikt och kul egenskaper som följd av den. Dahlmans Sr. Karen lärde sig läsa och skriva i vuxen ålder, fast inte hålla det dolt från sina gelikar, som hon hade önskat.

Visa Syster Caren rollformulär

Visa Broder Jesus rollformulär

Berättelsen

Man är väldigt galen när man är förälskad

Sr. Edie vänder sig sakta mot Br. Joel och är alldelles nergråten. Hon skyller allting på Sr. Bethia och Sr. Bethia förhäxade henne. Br. Joel köper det inte alls och då glöder hennes ögon rött igen och demonen försöker besitta honom!

Br. Joel kämpade emot med alla sina krafter och lyckades tränga bort demonen, men under tumultet passade Sr. Edie på att försöka fly. Just då dök Sr. Caren och Br. Jesus upp på scenen. De hade ridigt genom natten för att hinna till Tower Creek Branch i tid för att hjälpa Br. Joel.

Sr. Edie lyckades fly då Sr. Caren grälade med Br. Jesus om vad de skulle göra först, jaga demonen eller reda ut vad som hänt Br. Bonzi. Sr. Caren vann detta argument och Sr. Edie var försvunnen.

I mörker är alla katter grå

Då Br. Joel inser att Sr. Edie säkert är på väg till häktet för att släppa lös före detta vice sheriff Br. Cyrus, förösker han desperat hinna dit innan henne, men hans skadade axel gör det omöjligt att rida tillräckligt fort.

Sr. Bethia kommer du smygandes ur nattmörket i en ceremoniel klänning. Sr. Bethia övertalar väktarna att återvända till steward Br. Hezekiahs hem och låta plåstra om Br. Joels sår, istället för att tala om vad hon gjorde ute så finklädd.

Otack är världens lön

Br. Jesus anklagade nu Br. Hezekiah för att inte sköta sina sysslor som steward, men Sr. Caren gick emellan för att hon inte gillade hur oförskämd Br. Jesus var. Deras argument eskalerade snabbt till ett fysiskt bråk, men slutade med att Br. Jesus fick lova att lämna Br. Hezekiah ifred. Stackars Br. Hezekiah verkade inte förstå någonting av situationen och kunde inte förstå hur Br. Bonzi blivit mördad av hans fru Sr. Edie i hans eget hus.

På morgonen försökte Br. Jesus igen förmå Sr. Bethia att tala ut om natten, men kommer ingen vart med det.

Fly? Jag har inte insett att jag är fånge än - del ett

Br. Joel beger sig till sheriff Br. Aaron för att se hur natten har varit och blir inte överraskad när han ser en folksamling vid häktet. Br. Aaron har attackerats under natten och är illa tilltygad. Br. Joel plåstrar om honom och får höra att han blivit överrumplad av Sr. Edie, som sedan släppte lös Br. Cyrus.

Då Br. Joel tvekar velar om han ska jaga efter rymlingarna så bestämmer sig en gaphals för att starta ett uppbåd! Br. Joel försöker stoppa detta, men råkar i tumultet skjuta Br. Stor Klas fru rätt i magen med sitt hagelgevär. Hon dör omedelbart och Br. Joel gav upp sitt försök att hindra uppbådet från att bildas.

Läraren kan öppna dörrar men du måste själv gå in

Sr. Caren har under tiden sökt upp Sr. Wilhelmina, som vigt Br. Cyrus och Sr. Edie. Hon är skolfröken i Tower Creek förgreningen och befann sig i skolsalen omgiven av ett tjugotal barn i alla åldrar. Sr. Caren sparkade in dörren och tvingade Sr. Wilhelmina att bekänna sina synder.

Sr. Wilhelmina försöker då ta livet av Sr. Caren. Först flyger dörren upp från golvet och spärrar igen utgången den vägen, trots att Sr. Caren kämpar mot den med all sin styrka som väktare. Sedan stängs alla fönsterluckor och det blir mörkt och barnen skriker. Sr. Caren skjuter upp fönstren med sin sexskjutare.

Utanför hör Br. Joel vad som händer i skolhuset. Han måste nu bestämma om han ska dit och hjälpa Sr. Caren, eller försöka stoppa uppbådet. Han väljer det första. Br. Jesus rider med honom. Väl framme hittar de Sr. Caren på gränsen att dö, men Br. Joel lyckas rädda henne. Nu ska Sr. Wilhelmina få möta sin skapare...

Återkoppling

Vi lärde oss att små insattser är väldigt viktiga. Dessutom har vi satt individuella insatser, vilket inte är form i Dogs in the Vineyard (jag tog upp detta ämne på The Forge). Jag tror att med bara en insats per konflikt så kommer spelet att flyta på mycket lättare för oss. Det blir då bara en insats för alla att komma överrens om och mycket lättare att undvika vägspärrar.

Vi hade nämligen några situationer där Lars förlorade konflikter mot Dahlman, som resulterade i massiva vägspärrar för Lars, istället för alternativa vägar. Med en gemensam insats på spel i konflikten tror jag vi lättare undviker detta.

Vi behöver också ta rast under spelets gång, för att se att alla verkligen är med på noterna och har kul. Om inte, så hinner vi ju rätta till det. Det gemensamma målet är ju att ha kul!

Inför början av nästa spelomgång kommer jag gå igenom spelets struktur igen, så alla vet vad som väntas av dem. Jag vill också påminna alla om att karaktärerna bara är vår valuta för att påverka spelet. Att skylla sitt agerande på "att karaktärer skulle ha gjort så" är inte accepterbart om det förstör för andra spelare.

Karaktärerna

Det syns tydligt på antalet förändringar på deras rollformulär att Daniel, med Br. Joel, hade en mer aktiv roll den här gången, än Dahlman, Sr. Caren, och Lars, Br. Jesus.

Visa Broder Joels rollformulär

Visa Syster Caren rollformulär

Visa Broder Jesus rollformulär

Spelomgång #4

Introduktion

2006-11-23

Vi försöker träffas varje torsdagkväll, men missade förra veckan, därför var alla extra laddade och sugna på att spela. Dahlman, Daniel och jag började spela innan Lars kom, då han var sen pga. personliga problem. Detta påverkade dock inte spelomgågnen då vi använde oss av några av det vi lärt oss såhär långt.

Lars och Dahlman var överrens om att deras tidigare tjafs inte gagnade någon och bägge två följde upp med att leverera en av de bästa spelomgångar vi någonsin varit med om!

Så jag lämnade min amerikanska familj hemma på Thanksgivingstorsdagen och spelade Dogs in the Vineyard med mina vänner (äh, så tuff är jag inte, jag hade bett min fru om lov att få gå ut och leka först och vi firade på lördagen istället).

Berättelsen

Översikt

Vi lämnade Guds väktare i skolhuset i Tower Creek. Br. Joel har precis räddat livet på Sr. Caren, medans Br. Jesus enbart tittade på utan att lyfta ett finger. Nu var det dags att ta hand om svartkonstnären Sr. Wilhelmina.

Att vara stark är inte tillräckligt; man måste vara tillräckligt stark

Sr. Caren bet ihop tänderna och visade hur tuff hon är, när hon kravlade upp från golvet för att hjälpa till med att driva demonen ur Sr. Wilhelmina.

Bättre fly än illa fäkta

Sr. Wilhelmina försöker att fly. Hon lyfts genom luften som i en jättes osynliga hand, över skolbarnens skrikande huvuden för att flyga ut genom dörren, men Br. Joel slänger en stol på henne och Sr. Caren barrikaderar snabbt dörren med några skolbänkar. Då Br. Joel till slut lyckas hålla ner Sr. Wilhelmina, inser hon att flykt inte längre är ett val.

Nemesis divina - den Gudomliga vedergällningen

Guds väktare försöker tillsammans driva demonen ur Sr. Wilhelmina. Hon svarar med att använda mörkrets krafter för att kasta väktarna i väggen, vilket nästan förstör Br. Joels oxpiska som han snärtat runt en skolbänk i ett försök att hålla sig kvar, istället skadar han sin axel igen. Sr. Carens sporrar tar sig också en törn då hon slungas i väggen och Br. Jesus börjar tvivla på att han är mycket till slagskämpe då han också flög in i väggen.

I tumultet som följer skjuter Br. Joel Sr. Wilhelmina rätt i pannan med sin revolver, men tvingas av matthet att ge upp kampen. Br. Jesus håller sedan ner Sr. Wilhelmina så att Sr. Caren kan tvinga demonen ur henne, men Sr. Wilhelmina biter då upp handleden och pulsådern på Br. Jesus. Lyckligtvis var Livets Kungs styrka stor inom Sr. Caren och med en sista religös akt får hon demonen att släppa greppet om Sr. Wilhelmina.

Nu behövde Br. Jesus hjälp och det fort. Sr. Caren visade att hon kan lägga gammalt groll bakom sig och förband Br. Jesus blodpumpande handled med sin rock, vilken snabbt blödde igenom, men hon gav inte upp och räddade till slut livhanken på Br. Jesus.

Väktarna lämnar skolbarnen bakom sig utan att ägna en sekund åt att se hur de mår, efter att ha skjutit deras skolfröken framför ögonen på dem.

Pöbeln är en skara människor med huvud men utan hjärna

De sansar sig så gott det går, kollar att alla har styrka att fortsätta och rider snabbt iväg för att genskjuta pöbeln och hitta flyktingen Br. Cyrus och hans oäkta fru Sr. Edie. Uppbådet har fördelen att de känner området bättre än Guds väktare.

Sr. Caren let sitt hat för män driva henne att inte ge upp, hon skulle nog få tag i Br. Cyrus, mannen som Br. Bonzi hade haft så mycket förtroende för. Vad kunde ha gått så snett, hur kunde en rättvisans man förledas på detta sätt? Med sin lyhördhet och intuition lyckades hon leda väktarna förbi uppbådet och hittade de flyende syndarna.

Om du går in någonstans, tänk först efter hur du ska komma ut igen

En rikoschett viner genom luften och en knall hörs från det gamla övergivna tornet nere vid ån, samma torn som gett staden sitt namn. "Försvinn härifrån!" skriker Br. Cyrus och försöker skrämma iväg väktarna. Br. Cyrus lyckas få väktarna att tappa kontrollen på sina hästar, men skrämmer inte iväg dem.

Väktarna försöker storma tornet och fånga Br. Cyrus istället. Br. Jesus och Sr. Caren försöker förgäves få upp den barrikerade dörren, men Br. Joel klättrar istället in i tornet och överraskar Br. Cyrus, som nu är ställd mot väggen tillsammans med Sr. Edie.

Fly? Jag har inte insett att jag är fånge än - del två

Br. Cyrus visar sitt riktiga jag och tar ett strypgrepp på Sr. Edie och sätter revolvern mot hennes huvud. Han hotar att skjuta henne om de inte låter honom gå, "Jag tänker inte hamna i galgen!" ropar han hotfullt.

Vi ser Br. Cyrus höja högra ögonbrynet hotfullt och hur det rycker i handen då han spänner hanen på sin revolver. Br. Joel ger honom en blick som säger, "försök inte, vi låter oss inte hotas." Sr. Caren kastar sin stålfjädervippa likt en kastkniv genom luften och med ett swish sätter den sig djupt i insadan av låret på Sr. Edie. Sr. Caren hoppas att göra det omöjligt för Br. Cyrus att få sin gisslan med sig.

Br. Joel loskar en munfull med sin tuggtobak rätt över Br. Cyrus vita skjorta och vi ser loskan långsamt rinna nerför skjortbröstet, där Br. Cyrus sheriffmärke suttit tidigare. Vi har till slut ett dödläge där Br. Jesus och Br. Joel bägge håller sina revolvrar riktade mot Br. Cyrus. Br. Joel ger honom ytterliggare en hotfull blick, som säger "så, vad gör du nu då?" Fast svaret överraskade även Br. Joel, då Br. Cyrus råkar trycka av sin revolver och fäller Sr. Edie! Väktarna fyller honom snabbt med bly.

Man ska hata synden, men älska syndaren

Br. Jesus vill genast försöka rädda livet på Sr. Edie, då hon tydligt inte längre är besatt av någon demon. Sr. Caren och Br. Joel delar inte hans uppfattning och försöker övertala honom att låta bli.

Br. Jesus menar att det var demonerna som fick henne att synda och att livets kung vill att hon ska räddas och få en ny chans. Sr. Caren försöker argumentera emot, men finner att hennes argument faktiskt är för att Sr. Edie ska räddas. Sr. Caren har ju själv ingått i ett äktenskap som tron inte ser blitt på och inser att för kärleken är det okej att trotsa Guds ord.

Br. Joel däremot vill inte ge med sig utan går fysiskt emellan Br. Jesus och Sr. Edie. Br. Jesus flyttar lungt tillbaks Br. Joel, så han kan försöka ta om hand Sr. Edie. Br. Joel skjuter då Sr. Edie i magen med sitt hagelgevär och frågar, "Är du nöjd nu?"

Br. Jesus gick sakta ut till sin häst och red bort mot solnedgången.

Återkoppling

Nästa gång jag skriver en spelrapport om Dogs in the Vineyard, så tänker jag blanda krönikan med mer om själva spelet, istället för att bara hålla det i återkopplingsdelen. Jag känner att jag vill förklara vad insatserna var i våra konflikter och hur spelet påverkade vad som hände. Om jag orkar skriva ner även nästa stad så ska jag försöka mig på det.

En riktigt kul grej var att vi egentligen bara hade två stora scener, med massor av uppföljande konflikter. Scenen med Sr. Wilhelmina omfattade fyra konflikter, först Sr. Carens kraftmätning för att medverka, Sr. Wilhelminas misslyckade flykt, utdrivningen av demonen och till slut Br. Jesus livräddning. Scen två, bestod av fem konflikter. Först då de utlistade pöbeln och hittade flyktingarna först, väktarna visar mod och skräms inte iväg av Br. Cyrus, sedan stormningen av tornet, duellen i slow motion och till slut kvällens pärla då väktarna grälade om de skulle rädda livet på Sr. Edie eller inte.

Innan jag kommenterar slutet, så vill jag säga att slow motion duellen var förjävla grym! Vi höjde med mini-höjningar och pytte-syningar. Jag frågade om alla var med på det redan innan konflikten, då jag annars tyckte det kunde ha blivit en lite udda konflikt eftersom Br. Cyrus redan var så nära utvägen. Dahlman kände sig inte helt komfortabel med detta, men det spelade ingen roll för resultatet blev kanon!

Daniel, Lars och jag höjde och synade med en serie riktigt korta små sekvenser som vi helt klart såg utspelas i slow motion. Det kändes som vi utspelade en klimatisk scen i en film och bara smårutor på filmduken visade vad som hände. Som om kameran riktigt zoomade in på alla flexande fingrar, spasmiga händer, krökta ögonbryn, ont menade blickar, uppknäppande av hölster och dragandet av vapen. Dahlman däremot, gjorde större, eller kanske längre handlingar, men det var helt okej. Det blev som om filmen gick tillbaks till realtid då han agerade och sedan ner till slow motion igen. Mycket häftigt!

Det finns ingen chans jag kan ge slutscenen rätta. Det var det koolaste slut jag någonsin varit med om på en rollspelsberättelse. Utan tvekan! Lars hade chansen att kontra Daniels höning då Br. Joel skjöt Sr. Edie med hagelgeväret, men det var en sån effektiv punkt på våra äventyr i Tower Creek att det fick vara nog där och Lars gav sig. Lars öste direkt beröm över Daniel, jag tjoade och applåderade och Dahlman som precis gett sig i konflikten då han insett att han var på Lars sida, var också imponerad. Vilket slut!

Vad lärde vi oss?

Främst av allt att vi älskar Dogs in the Vineyard! Vilket spel. Dessutom visade det igen att det finns spel där man kan följa reglerna till punkt och pricka och få ett bättre resultat än om man mekade med det. Dogs är ett sånt spel. Vi använde den här gången bara en insats per konflikt och resultatet var enastående, vi hade bara två scener men totalt nio konflikter. Våra tidigare spelomgångar hade vi inga uppföljande konflikter.

Dahlman tog kontroll och kallade en rast efter att första scenen tog slut. Riktigt bra, tack för initiativet. I såhär intensiva spel är det helt enkelt nödvändigt med raster och Dahlman la in en på precis rätt ställe. Lars var som sagt lite sen och hade inte fått snacka av sig, dessutom var han lite uppretad och lyckades tack vare rasten lugna ner sig. Vi kommer helt klart fortsätta ta raster. Vi återvände allihop full laddade till spelbordet.

Jag la själv märke till att då vi äntligen lärt oss spela på ett sätt som passar oss allihop och inte längre har några problem med spelet eller vår tidigare uppfattning om vad rollspel var för någonting, så hade jag mycket mindre motivation att skriva ner den här spelkrönikan. Jag har nog gjort detta mycket i terapeutiskt syfte.

Vi lärde oss också att Dahlman älskar färg. Han uttryckte att han tyckte NPC:arna var ansiktslösa, medan ingen av oss andra hade det problemet, utan istället tyckte tvärtom då de faktiskt hade egenskaper och relationer som betydde något och fick följder av de konflikter de var med i. Vi kom överrens om att Dahlman gärna får lägga på mer färg i sitt berättande, det trampar oss inte på tårna, men är inte heller något vi behöver.

När vi reflekterade över vad vi tyckte om vårt äventyr i Tower Creek, så hade vi delade meningar om staden vann på att Guds vakthundar faktiskt kom till staden eller inte. Fast efter en kort diskussion insåg vi nog att de hade klarat sig bättre utan väktarna.

Vi märkte hur fort Br. Jesus och Sr. Caren fick egna liv. Jäklars, nu kan vi inte vänta att få se dem i action igen, medans första omgången kändes de som de låg vansinnigt långt efter Daniels karaktär.

Karaktärerna

Oj vilken vändning! Den här gången ser det ut som om Daniel, Br. Joel, inte medverkade särskilt mycket, men så var inte fallet. Visst, han fick färre följder än de andra karaktärerna, men det märktes inte som förra spelomgången. Lars och Dahlman kom bra överens och det visar sig tydligt i karaktärernas utveckling.

I Sr. Carens första konflikt, att skadad få vara med och driva demonen ur Sr. Wilhelmina, så tog hon 1t6 i egenskapen Tuff brud som följd, men den egenskapen tog många törnar under kvällen. Vilket underbart spel! Hur kool är det att Sr. Caren har Tuff brud 3t4, det säger hur mycket som helst om henne.

Vi lärde oss framförallt att Sr. Caren tycker kärlek väger tyngre än Guds ord. Br. Joel tycker om att se situationer i svart eller vitt och att dömma personer hårt och våldsamt, trots att han ofta hör sina systrars gamla tjat om att det går att lösa problem utan våld. Br. Jesus har tagit en resa åt motsatt håll. Han börjar bli mer vältalig och tvivlar mer på sin roll som slagskämpe. Dessutom tycker han att små laster som tobak, och kanske även alkohol, inte är någon synd.

Vi får väl se hur det går i nästa stad.

Visa Broder Joels rollformulär

Visa Syster Caren rollformulär

Visa Broder Jesus rollformulär

Slut

Vi ses i nästa stad.

Med vänliga hälsningar,

Jocke

P.S.

Tack vare yttre påtryckningar, dvs. glada fans efterfrågan, har jag fortsatt vår berättelse, som nu följer våra hjältar till förgreningen Rye Crest.

Alla karaktärer

Du kan se alla karaktärerna här.

Andra Dogs in the Vineyard sidor

• Dogs in the Vineyard intro och översättning
• Tower Creek spelrapport
• Rye Crest spelrapport
• Karaktärerna i vår kampanj
• Dogs in the Vineyard FAQ (på engelska)

• Home
• Pictures
• Games
• E-mail
• Résumé